´Eid-dagen är inte en av at-ayyām at-tas̲hrīq
Ibn ´Abdullāh Ibn Bāz
Muḥammad bin ´Abdul-´Azīz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 4. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 236 s. ISBN saknas Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8
Fråga: Somliga stannar i Minā under en natt, vilken är den elfte natten, och de kastar stenarna på pelarna för den tolfte dagen under den elfte dagen. De tror att de har varit där i två dagar, då de räknar ´eid-dagen som en av at-ayyām at-tas̲hrīq. De säger: ”Vi kastade stenarna på pelarna under ´eid-dagen [dagen för offret] och den andra dagen efter det, vilken är den elfte dagen.” Och de säger: ”Detta är två dagar.” De baserar sitt argument på denna ädla vers: ”Men den som beger sig iväg efter två dagar begår ingen synd.” 1 Därmed lämnar de Minā under den elfte dagen när de har kastat stenarna på pelarna för den tolfte dagen under den elfte. De stannar då inte kvar i Minā under den tolfte dagen. Tillåter den islamiska lagen detta? Är det rätt om någon räknar ´eid-dagen som en av de två dagarna eller att de har kastat stenarna på pelarna den tolfte och elfte dagen och sedan beger sig till Minā? Vi önskar ett klargörande om denna fråga.
Svar: Innebörden av de två dagar som Allāh har tillåtit för dem som har bråttom med att lämna Minā är den andra och tredje ´eid-dagen. Anledningen är att ´eid-dagen är den stora vallfärdsdagen och för at-ayyām at-tas̲hrīq är de tre dagarna som följer efter ´eid-dagen. Dessa är dagarna för att kasta sten på pelarna och att åminnas Allāh – den Upphöjde.
Den som har bråttom bör ge sig av före solnedgången den tolfte [i d̲hul-ḥijjah] och den som fortfarande befinner sig i Minā vid solnedgången den dagen, personen måste spendera natten där och kasta stenarna på pelarna den trettonde dagen. Detta är vad profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och hans följeslagare gjorde. De som ger sig av den elfte dagen har inte lyckats uppfylla det som är obligatoriskt när det gäller stenkastningen. Personen måste därför slakta ett djur till de fattiga i Mecka.
När personen inte spenderar den tolfte natten i Minā, då måste personen ge till välgörenhet. Personen ger så mycket som möjligt utan att det orsakar problem. Personen måste även ångra sig och söka Allāhs förlåtelse för detta fel och för att personen har skyndat sig [iväg] innan tiden var inne.
Fotnoter
-
Koranen 2:203 ↩