Misstags som begås under besöket vid ´Arafāt

Fråga: Vilka misstag brukar pilgrimer begå när de besöker ´Arafāt?

Svar: All lovprisan tillhör Allāh. s̲hayk̲h Muḥammad ibn ´Uthaymīn har svarat enligt följande.

Det har återberättats att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – under ´Arafāt-dagen uppehöll sig i Namirah [en plats nära ´Arafāt] tills solen passerat himlens mitt [vid början av middagsbönen]. Han red sedan iväg för att stanna vid botten i Wadī ‘Arnah [som är en dal mellan Namirah och ´Arafāt]. Där bad han middagsbönen och eftermiddagsbönen sammanslagna och förkortade till två bönecykler vid middagsbönen. Detta gjorde han med ett böneutrop och två iqāmah.

Sedan red han till han kom till platsen där man står och där stod han. Han sade: “Jag står här men hela ´Arafāt är en plats för att stå.” Han fortsatte att stå där i riktning mot qiblah med händerna höjda, åminnandes och åkallandes¹ Allāh. Detta gjorde han tills solen hade gått ned och då begav han sig till Muzdalifah.

Några av de misstag som vissa pilgrimer begår är följande:

1. Vissa pilgrimer passerar förbi men du hör dem inte recitera talbiyyah. De reciterar inte talbiyyah högt på sin väg från Mina till ´Arafāt. Det har bevisats att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – fortsatte att recitera talbiyyah tills han hade kastat sten på Jamarat al-’Aqqbah under ´eid-dagen.
2. Ett av de allvarligaste misstagen som vissa pilgrimer begår är att stanna utanför ´Arafāt. De stannar där till solen har gått ned och då beger de sig till Muzdalifah. De som står på dessa platser har inte utfört pilgrimsfärden. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har ju sagt: “Pilgrimsfärden är ´Arafāt.” [Återberättad av at-Tirmid̲hī 889 och klassad som Sahīh av al-Albāni i Irwa’ al-Ghalīl, 1064] Den som inte står vid ´Arafāt vid en plats som är en del av den under tiden som har angivits för att stå där, personens pilgrimsfärd är inte giltig med anledning av den ḥadīt̲h som har nämnts. Detta är något allvarligt. Det finns markörer som tydligt visar ´Arafāts² gränser. De döljs inte utom för den som är oaktsam och försumlig. Alla pilgrimer måste titta efter gränserna för att de ska vara säker på att de står i ´Arafāt och inte utanför. Jag önskar att de som organiserar pilgrimsfärden klargör för folket så att det når dem på många språk och att de säger till pilgrimsguiderna att de varnar för detta. På detta sätt är folket medvetna om detta och utför då sin pilgrimsfärd på rätt sätt.
3. Somliga sysselsätter sig med åkallan under dagens slut och du ser dem vända i riktning mot berget vid vilket Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – stod, trots att qiblah kan vara bakom dem eller vid deras sida. Också detta är ett misstag på grund av okunnighet. Det som är föreskrivet i form av åkallan under ´Arafāt-dagen är att man ska rikta sig mot qiblah, oavsett om berget är bakom en eller vid ens sida. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – stod endast vänd i riktning mot detta berg eftersom platsen som han stod vid var bakom berget. Han vände sig mot qiblah och då berget var mellan honom och qiblah hade han inget annat val än att vara vänd även mot det.
4. Somliga tror att de måste gå till platsen jämte berget vid vilken Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – stod på. Du ser dem genomgå mycket besvär för att nå den platsen. De kan gå utan att känna till vägen, de blir hungriga samt törstiga, tappar bort sig och lider mycket på grund av detta misstag. Det har bevisats att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: “Jag stå här men hela ´Arafāt är en plats att stå på.” Det är som att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – påpekade att ingen bör genomgå besväret för att stå på den plats som han stod, utan i stället bör man göra vad man kan göra med lätthet då hela ´Arafāt är en plats för att stå på.
5. Somliga tror att träden i ´Arafāt är precis som träden i Mina och Muzdalifah, det vill säga att det inte är tillåtet att plocka deras löv eller bryta deras grenar. De tror att detta rör iḥrām. Detta är ett misstag. Trädkvistning rör inte iḥrām utan det är platsen som gör det. Alla träd som är innanför Helgedomens gränser är heliga och det bör inte brytas några grenar eller plockas några löv från dem. Allt som finns utanför Helgedomens gränser får brytas, även om man befinner sig i iḥrām. Därmed är det inte fel att bryta grenar från träden vid ´Arafāt. Planterade träd omfattas inte av förbudet mot att bryta grenar i Helgedomen. Det kan dock vara förbjudet av andra anledningar, som om man tar något från den som har planterat dem eller om man gör det svårt för pilgrimerna, då de kan ha planterats där som ett skydd mot solen. Därmed är det inte tillåtet att ta ned de träd som planterats vid ´Arafāt – inte på grund av Helgedomen, utan eftersom man handlar felaktigt mot muslimer.
6. Somliga pilgrimer tror att berget som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – stod vid är heligt och speciellt. Därför går det till det, klättrar upp på det och söker välsignelser från det. De hänger tygstycken på dess träd och gör andra saker som är välkända. Detta är en innovation. Det är inte föreskrivet att klättra upp på berget, be där eller hänga kläder på dess träd. Inget har återberättats om detta från profeten. Sådant som detta ger antydningar av avgudadyrkan. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – gick förbi ett träd där månggudadyrkarna brukade hänga vapen och de som var tillsammans med honom sade: ”Allāhs sändebud, ge oss en Dhāt Anwāt [namnet på träden] likt deras Dhāt Anwāt”. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade: ”Allāhu akbar! Detta är folksägen och ni följer folksägner från dem som kom för er. Vid Honom i vars hand min själ vilar, ni har talat som israels barn talade till Moses: ‘Gör oss en gud som de har gudar.’” [Återberättad av at-Tirmithi 2180 och klassad som Sahīh av al-Albāni i Sahīh al-sunnah³ li Ibn Abi ‘Āsim] Detta berg är inte heligt, utan i stället är det precis som andra berg i ´Arafāt och dess dal. Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – stod dock där. Därför är det föreskrivet att stå där profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – stod – om det är möjligt. Det är inte obligatoriskt och ingen ska göra det svårt för sig själv genom att bege sig dit, av de anledningar som har beskrivits ovan.
7. Somliga tror att det är nödvändigt att be middagsbönen och eftermiddagsbönen med imamen i moskén och därför ser du att de går långa sträckor för att de ska kunna be med honom. Detta skapar stora problem för dem och många tappar bort sig. Pilgrimsfärden blir då allt för svår för dem och de får trägas och gör varandra upprörda. Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har om att stå vid ´Arafāt sagt: ”Jag står här men hela ´Arafāt är en plats för att stå på.” Han har även sagt: ”Jorden har gjorts till en moské [en plats att be på] och som en möjlighet till rening för mig.” Om någon ber i sitt tält på ett lugnt och värdigt sätt utan att störas av eller störa andra och utan problem som skulle göra pilgrimsfärden för svår, då är det bättre.
8. Somliga ger sig av från ´Arafāt till Muzdalifah innan solen har gått ned. Detta är ett allvarligt misstag för då gör man som månggudadyrkarna gjorde när de lämnade ´Arafāt innan solnedgången. Det går även stick i stäv med profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – handlande. Han lämnade inte ´Arafāt förrän efter solnedgången då det gula glödande hade minskat något. Detta har berättats i en ḥadīt̲h från Jābir. Därmed måste pilgrimer stanna i ´Arafāt, inom dess gränser, tills solen har gått ned. Detta beror på att man ska stå här till solen har gått ned. Samma regel gäller den fastande som inte får bryta fastan innan solen har gått ned.
9. Slösa tid på frågor som inte är till någon nytta. Du ser folk från dagens början till dess slut delaktiga i konversationer som kan vara fria från skvaller eller så är det inte det då de baktalar andra och ”äter deras kött.” På det senare sättet gör de två saker som är förbjudna: a] De ”äter folks kött” och talar illa om dem. Detta är en överträdelse av villkoren för iḥrām. Allāh säger: ”Den som då beger sig i väg ska så länge vallfärden varar avhålla sig från intim samvaro med kvinnor, grovt tal samt trätor och tvister. Gud vet det goda ni gör.” ⁴ b] De slösar tid. Även om de pratar på ett oskyldigt sätt utan att blanda in något som är förbjudet är det fortfarande att slösa bort sin tid. Det är dock inte fel om någon fördriver sin tid genom en oskyldig konversation innan solen har passerat himlens mitt. Men när solen har passerat himlens mitt och folket har bett middagsbönen och eftermiddagsbönen, då är det bättre att sysselsätta sig med åkallan, åminnelse av Allāh, Koran-läsning eller att tala om något givande med sin bror när man tar en paus från åminnelsen⁵. Då kan man diskutera något nyttigt om islamisk kunskap som leder till att man känner lycka och får hopp om Allāhs nåd. Man ska dock utnyttja tillfället maximalt under dagens slut och sysselsätta sig med åkallan, bedjan till Allāh och sökande av Hans välsignelser samt nåd. Man ska fortsätta med att åkalla mycket, grundat på vad Koranen säger och vad som finns återberättat från profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – autentiska sunnah. Dessa åkallanden¹ är bäst och de åkallanden¹ som görs under denna tidpunkt besvaras med högre sannolikhet.

Fotnoter

1. Du´ā ↩ ↩² ↩³

2. Den öppna slätten sydöst om Mecka som pilgrimmerna samlas på under den nionde dagen i den tolfte månaden. ↩

3. Väg eller sätt… Hur profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – levde. Sunnahn tjänar som en förklaring av Koranen. ↩

4. Koranen 2:197 ↩

5. Dhikr ↩