Kvinna utan maḥram är inte skyldig att vallfärda
al-Ladjnah ad-Dā’imah (Den Permanenta Fatwa-kommittén)
Muḥammad bin ´Abdul-´Azīz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 4. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 44 s. ISBN saknas Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8
Fråga: Det finns en kvinna från Saba’ som är känd för sin rättfärdighet. Hon är medelålders eller på väg att bli gammal. Hon skulle vilja göra den obligatoriska vallfärden men hon har ingen maḥram. En framstående man i landet avser att vallfärda och han är känd för sin rättfärdighet. Med honom följer även kvinnor som är släkt med honom. Är det rätt om denna kvinna vallfärdar med personen gode man och personens kvinnliga släktingar, om hon är tillsammans med kvinnorna och mannen ser efter henne? Eller är hon inte längre skyldig att vallfärda om hon inte har en maḥram? Det är även viktigt att känna till att hon har de ekonomiska medel som krävs för att vallfärda. Vänligen, ge oss ett utlåtande och må Allāh välsigna er då vi är oeniga om detta.
Svar: En kvinna som inte har en maḥram behöver inte vallfärda. Detta beror på att i hennes fall så innefattas mannen i “möjlighet att genomföra den” och förmågan att kunna ta sig dit är ett villkor för att vallfärden ska vara en skyldighet. Allāh säger: “Vallfärden till denna Helgedom är en plikt mot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den.” 1
Hon får inte ge sig av på vallfärd, eller någon annanstans, utom med sin man eller en maḥram. Anledningen är att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: “En kvinna får inte resa en dags och en natts sträcka utom med sin maḥram2.” 3
En anledning finns även i vad al-Buk̲hārī och Muslim har återgivit från Ibn ‘Abbās då han berättar att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sagt:
“En man bör inte vara ensam med en kvinna om hon inte har en maḥram med sig och en kvinna reser inte utom med en maḥram.” En man stod då upp och sade: “Allāhs sändebud, sannerligen bestämde sig min fru för att vallfärda och jag har värvats för den-och-den expeditionen.” Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade då: “Gå då och vallfärda med din fru.” [al-Buk̲hārī 5233 och Muslim 1341]
Denna åsikt hade al-Ḥasan, an-Nakha’i, Aḥmad, Ishaq, Ibn al-Mundhir och ashabur-ra’y. Detta är den korrekta åsikten då den är enligt den allmänna innebörden av de aḥādīt̲h som förbjuder kvinnor att resa utan maken eller en maḥram. Mālik, ash-Shāfi’ī och al-Awzā’ī motsade denna åsikt. De angav dock ett villkor som de inte hade bevis för. Ibn al-Mundhir sade: “De övergav åsikten som är enligt hadithens uppenbara mening och var och en av dem uppgav ett villkor som han inte hade något bevis för.”
Må Allāh sända frid och välsignelser över vår profet Muḥammad, hans familj och hans följeslagare.
Mer om islams kvinnosyn kan du läsa på islam.se.