Kvinna som vallfärdar utan maḥram
Muḥammad bin Sālih al-´Uthaymīn
Muḥammad bin ´Abdul-´Azīz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 4. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 46 s. ISBN saknas Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8
Fråga: En kvinna säger: “Min mor befinner sig i Marocko och jag jobbar i Saudiarabien. Jag vill att hon ska komma hit för att hon ska kunna göra den obligatoriska vallfärden. Hon har dock ingen maḥram då min far har dött och mina bröder inte har möjlighet att vallfärda.”
Svar: Hon får inte vallfärda ensam då profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: “En kvinna reser inte utom med sin maḥram1.”
Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade detta då han talade till folket. En man stod då upp och sade: “Allāhs sändebud! Sannerligen har min fru gett sig av på vallfärd och jag har värvats för den-och-den expeditionen.” Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade då: “Gå då och vallfärda med din fru.” 2
Om kvinnan inte har en maḥram behöver hon inte vallfärda. Detta innebär att antingen så gäller inte skyldigheten för henne, eftersom hon inte kan komma till Mecka [och avsaknad av förmåga är en lagstiftad oförmåga], eller är det inte obligatoriskt för henne att utföra den, vilket innebär att om hon dör, då kan vem hon än lämnar efter sig utföra den för henne.
Till frågeställaren säger jag att denna kvinna, eftersom hon inte har en maḥram, inte har syndat om hon dör utan att ha vallfärdat. Då hon enligt religionen inte har möjlighet skadar detta inte henne. Allāh den Upphöjde har sagt: “Vallfärden till denna Helgedom är en plikt mot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den.” 3