Muḥammad Nāsir-ud-Dīn al-Albānī
“Sedan den dagen jag träffade honom lämnade han aldrig fastan under måndagar och torsdagar om det inte var så att han reste eller var sjuk.” [Muhaddith al-´Asr Muḥammad Nāsiruddīn al-Albānī, sida 39]
Han föddes år 1332 AH i Ashkodera som då var huvudstad i Albanien. Familjen var fattig. Hans fader, al-Hāj Nooh Najjātī al-Albānī, hade studerat den islamiska lagen i Istanbul och återvänt som en lärd till Albanien.
När ateism intog Albanien emigrerade familjen till Damaskus. Där avslutade al-Albānī sin första utbildning och lärdes då Koranen, tajwīd, arabiska, fiqh, den hanafitiska rättsskolan och andra grenar av religiöst vetande från olika lärde och vänner till fadern.
Från fadern lärde han sig också att reparera klockor, något som han blev mycket duktig på och försörjde sig genom. Han började specialisera sig på ḥadīt̲h och dess olika grenar när han var 20 år. Detta efter att ha influerats av artiklar i tidningen al-Manār.
Han började arbeta med att transkribera al-Hāfiz al-Irāqīs storslagna alMughnī ‘an-hamlil-Asfār fil-Asfār fī takhrīj mā fil-lhyā minal-Akhbār och till den lade han noter.
Trots faderns invändningar gav han sig ännu djupare in i vetandet om ḥadīt̲h. Böckerna som han var i behov av fanns inte att tillgå i faderns bibliotek, som i huvudsak bestod av böcker om hanafī fiqh. Då han inte hade råd med de flesta böckerna som han behövde så lånade han dem från det kända biblioteket al-Maktabah adth-Dthāhiriyyah.
Han blev så intresserad av ḥadīt̲h att han ibland stängde sin butik för att vara i biblioteket i tolv timmar. Han tog då endast rast för att be. Maten bestod endast av lätt tilltugg.
Till sist gav de ansvariga för biblioteket honom ett avskilt rum för att studera i och han fick en egen nyckel till biblioteket för att komma in före det öppnade. Ofta var han där från tidig morgon till efter ’ishā. Under denna tid sammanställde han många betydelsefulla arbeten. Flera av dessa har ännu inte tryckts.
Han stötte på mycket motstånd när han förespråkade tawḥīd och profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah men han bar detta med tålamod. Han uppmuntrades av några av de ädle lärda i Damaskus som tyckte att han skulle fortsätta. Bland dem fanns s̲hayk̲h Bahjatul Bayjār, s̲hayk̲h ´Abdul-Fattāh och Towfīq al-Barzah – rahimahumullāh.
Efter en tid började han att hålla två lektioner i veckan där de som studerade islam och lärarna vid universitetet deltog. Här lärde han ut från böcker om ´aqīdah, fiqh, usūl och ḥadīt̲h. Han började också göra månatliga resor för att göra daw’ah i olika städer i Syrien och Jordanien.
När ett antal av hans arbeten hade tryckts valdes han ut för att lära ḥadīt̲h vid det nya universitetet i Medina, Saudiarabien, under tre år mellan 1381 och 1383 AH. Där satt han även med i universitetets styrelse.
Därefter återvände han till sina tidigare studier och arbete i al-Maktabah adth-Dthāhiriyyah. Affären tog en av hans bröder hand om.
Han besökte flera länder för att göra da’wah och för att hålla föreläsningar. Däribland Qatar, Egypten, Kuwait, Emiraterna, Spanien och England. Han tvingades att emigrera ett flertal gånger. Han flyttade från Syrien till Jordanien, sedan Syrien igen, därpå Beirut, sedan Emiraterna och därefter till ’Ammān i Jordanien. Hans arbeten, främst inom ḥadīt̲h och dess olika grenar, uppgår till över 100.
Han har haft många studenter, exempelvis: s̲hayk̲h Hamdī ´Abdul-Majīd, s̲hayk̲h Muḥammad ´Īd ‘Abbāsī, Dr. ´Umar Sulaymān al-Ashqar, s̲hayk̲h Muḥammad lbrahīm Shaqrah, s̲hayk̲h Muqbil ibn Hādī al-Wadī’ī, s̲hayk̲h ‘Alī Khushshān, s̲hayk̲h Muḥammad Jamīl Zaynū, s̲hayk̲h ´Abdur-Rahmān Abdus-Samad, s̲hayk̲h ‘Alī Ḥasan ´Abdul-Hamīd al-Halabī, s̲hayk̲h Salīm al-Hilālī.
Han avled söndagen den 22:e Jumādā ath-Thāniyah 1420 AH. Han var då 87 år gammal. Må Allāh den Högste ha nåd över hans själ. Āmīn.