Ibn Qayyim al-Jawziyyah

S̲hams ad-Dīn Abu ´Abdullāh Muḥammad ibn Abī Bakr ibn Ayyūb az-Zur´ī ad-Dimas̲hqī, känd som Ibn Qayyim al-Jawziyyah, föddes den 7:e ṣafar 691 AH i Damaskus. Han fick sitt namn efter sin faders ställning som föreståndare (qayyim) för den hanbalitiska skolan al-Jawziyyah i Damaskus.

Han studerade under ett stort antal lärda i Damaskus och behärskade tafsīr, ḥadīt̲h, fiqh, arabisk grammatik och usūl. Bland hans lärare var S̲hihāb ad-Dīn an-Nābulusī, Qāḍī Taqī ad-Dīn ibn Sulaymān, s̲hayk̲h Taqī ad-Dīn ibn Taymiyyah och Ismā´īl ibn Muḥammad al-Ḥarrānī.

Han slog följe med sin lärare s̲hayk̲h al-Islām Ibn Taymiyyah år 712 AH och förblev hans närmaste elev och följeslagare ända tills Ibn Taymiyyah avled år 728 AH. Under dessa 16 år tog han del av sin lärares omfattande kunskap och förfinade den ytterligare.

Han var känd för sin djupa förståelse av Koranen och sunnah och för sin förmåga att kombinera textuell kunskap med andlig insikt. Han betonade vikten av att rena hjärtat och att dyrkan skall utföras med både yttre och inre uppriktighet.

På grund av sin nära koppling till Ibn Taymiyyah utsattes han också för förföljelse och fängslades tillsammans med sin lärare i Damaskus citadell. Under fängelsetiden ägnade han sig åt att recitera Koranen, meditera och skriva.

Hans litterära produktion var mycket omfattande. Bland hans mest kända verk finns Zād al-Ma´ād fī Hadī K̲hayr al-´Ibād, I´lām al-Muwaqqi´īn ´an Rabb al-´Ālamīn, Madārij as-Sālikīn, aṭ-Ṭibb an-Nabawī, Ighāt̲hat al-Lahfān, al-Jawāb al-Kāfī och Miftāḥ Dār as-Sa´ādah. Hans böcker utmärker sig genom sitt klara språk, djupa analys och rikedom av bevis från Koranen och sunnah.

Han avled natten till torsdagen den 13:e rajab 751 AH i Damaskus. Han var då 60 år gammal. Han begravdes på gravplatsen Bāb aṣ-Ṣag̲hīr i Damaskus.

Må Allāh vara honom nådig.