# Gemensam åkallan vid ´Arafāt och under andra tillfällen

> Under denna stora dag är det bästa för pilgrimen att anstränga sig med åkallan och att vara ödmjuk inför Allāh. Personen bör även höja sina händer.

- Författare: Ibn ´Abdullāh Ibn Bāz
- Källa: Muḥammad bin ´Abdul-´Azīz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 4. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 216 s. ISBN saknas Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8
- Kategori: Vallfärd › Arafat
- Originalsida: https://al-ibadah.com/vallfard/sta-vid-arafat/gemensam-akallan-vid-arafat-och-under-andra-tillfa/
- Licens: CC BY 4.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)

**Fråga:** Vilket är utlåtandet om att samlas för åkallan under *´Arafāt*-dagen, oavsett om det är just där eller vid någon annan plats?

**Svar:** Under denna stora dag är det bästa för pilgrimen att anstränga sig med åkallan och att vara ödmjuk inför Allāh. Personen bör även höja sina händer. Anledningen är att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – under denna dag fram till solnedgången ansträngde sig med åkallan och åminnelse av Allāh. Detta skedde när han hade bett middagsbönen och eftermiddagsbönen tillsammans och förkortade i 'Uranah-dalen. Sedan gick han till platsen där man står och han stod där bland klipporna för åkallan [platsen kallas Jabalul-Āl]. Han ansträngde sig i åkallan och åminnelse av Allāh. Han gjorde detta med händerna höjda och i riktning mot *qiblah* samtidigt som han satt på en honkamel.

Allāh har föreskrivit att tjänarna ska åkalla med ödmjukhet, i hemlighet och visandes ödmjukhet inför Honom. Detta med hopp och fruktan. Denna plats är en av de bästa platser för åkallan. Allāh den Upphöjde har sagt: "*Åkalla er Herre i det tysta med ödmjukt sinne; Han älskar inte dem som går till överdrift*." [^2]

Och Han den Upphöjde har sagt: ”*Och – [du som är troende] – åkalla i tysthet din Herre morgon och afton, ödmjukt och med fruktan*.” [^3]

I *Ṣaḥīḥ al-Buk̲hārī* och *Ṣaḥīḥ Muslim* återges att Abū Mūsa al-Ash´ari har sagt att folket höjde sina röster i åkallan, så Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade: ”*Troende! Ta det lugnt, för sannerligen kallar ni inte på någon som är död eller frånvarande. Den som ni åkallar är sannerligen Allhörande, Närmst. Han är er närmre än ert riddjurs nacke*.” [^4]

Allāh prisade Zakariya för detta. Han den Upphöjde sade: ”*[Detta är] en berättelse om hur din Herre bevisade Sin tjänare Sakarias Sin nåd. När han i en tyst [innerlig] bön bad till sin Herre*.” [^5]

Allāh har även sagt: ”*Er Herre säger: 'Be till Mig, så ska Jag besvara er [bön]*.” [^6]

Verserna och *aḥādīt̲h* som uppmuntrar till åminnelse av Allāh och åkallan är många. Det är speciellt föreskrivet att göra mycket åkallan och åminnelse av Allāh på denna plats [´Arafāt[^1]]. Detta med rena intentioner, ett närvarande hjärta samt med hopp och fruktan. Det är också föreskrivet att höja röster när man gör det eller att man säger *talbiyyah* som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och hans följeslagare gjorde, enligt vad vi känner till.

Om några åkallar i en grupp och de säger ”*āmīn*” för personens åkallan, då finns det inget skadligt i det. Detta är precis vad som görs i *qunūt*, efter att ha läst ut Koranen, i åkallan för regn och vid liknande åkallan.

Att samlas vid en annan plats än *´Arafāt* under *´Arafāt*-dagen saknar grund och det är inget som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har gjort. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”*Den som gör något som inte är enligt vår fråga [islam] kommer att få det avvisat*.” [^7] Detta har Muslim återgivit i sin *Ṣaḥīḥ*.

Och Allāh är den som ger framgång.

[^1]: Den öppna slätten sydöst om Mecka som pilgrimerna samlas på under den nionde dagen i den tolfte månaden.

[^2]: Koranen 7:55
[^3]: Koranen 7:205
[^4]: *al-Buk̲hārī* 2992 och *Muslim* 2704
[^5]: Koranen 19:2 – 3
[^6]: Koranen 40:60
[^7]: *Muslim* 1718