# Gick in i iḥrām sedan inträffade något

> Han stannar kvar i iḥrām om han hoppas på att det som hänt honom enbart är något tillfälligt.

- Författare: Ibn ´Abdullāh Ibn Bāz
- Källa: Muḥammad bin ´Abdul-´Azīz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 3. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 163 s. ISBN saknas Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8
- Kategori: Vallfärd › Vallfärdshinder
- Originalsida: https://al-ibadah.com/vallfard/hindras-i-sin-vallfard-ellerumrah/gick-in-iihramsedan-intraffade-nagot/
- Licens: CC BY 4.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)

**Fråga:** Vilket är utlåtandet om den som gick in i *iḥrām* för vallfärden eller *´umrah* vid *mīqāt* och som sedan hindrades från att utföra *ṭawāf* och *sa´ī*?

**Svar:** Han stannar kvar i *iḥrām* om han hoppas på att det som hänt honom enbart är något tillfälligt. Det kan vara en översvämning eller fiende [som han har möjlighet att förhandla med] som hindrar honom från att komma in [i Mecka] för att utföra *ṭawāf* och *sa´ī*. I detta fall bör han inte ha för bråttom med att träda ur sin *iḥrām*.

Detta inträffade profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och hans följeslagare när de uppehöll sig en dag i al-Hudaibiyyah för att förhandla med Meckaborna för att de utan strid skulle kunna få tillträde att göra *´umrah*. När de fann att frågan inte skulle bli lättlöst [de fick inte komma in] utom genom strid, och folket hade bestämt sig för att hindra dem, då offrade profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och hans följeslagare ett djur, rakade sina huvuden och trädde ur sin *iḥrām*.

Detta är vad som är föreskrivet för den som hindras. Han väntar därmed och om det som hindrar honom försvinner, då fortsätter han att ha kvar *iḥrām* och utför vallfärdsriterna.

Om detta hinder inte försvinner och situationen blir svår för honom, då träder han ur *iḥrām* för denna *´umrah* eller vallfärden [om han vallfärdade] och det krävs inget mer än att han träder ur *iḥrām* genom att offra ett djur och raka huvudet eller klippa håret. Anledningen är att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och hans följeslagare gjorde detta under *al-hudaibiyyah*-dagen. Genom detta gick han ur *iḥrām* och Allāh sade: "*Men om omständigheter hindrar er [att fullfölja den], ge då vad ni har möjlighet att ge som offergåva*." [^1]

Rakningen av huvudet eller klippningen av håret sker efter offret. På detta sätt offrar han djuret först, rakar huvudet eller klipper håret, träder ur sin *iḥrām* och återvänder sedan hem.


[^1]: Koranen 2:196