Dör utan att ha bett – vallfärda inte för den personen
Ibn ´Abdullāh Ibn Bāz
Muḥammad bin ´Abdul-´Azīz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 4. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 53 s. ISBN saknas
Fråga: Jag hade en släkting som avled under ramaḍān och före hans död var han inte noga med att be eller betala allmosa. Är det då tillåtet att vallfärda för hans räkning och betala hans allmosa? Han vallfärdade aldrig under sin livstid.
Svar: Om han brukade be ibland och ibland inte, då bör vallfärden inte utföras för hans räkning och ingen allmosa bör betalas för honom. Hans muslimska släktingar ärver heller inte från honom. Det som han lämnade efter sig tillkommer den islamiska statskassan. Anledningen är att han lämnade bönen och det är stor otro.
Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: “Avtalet mellan oss och dem är bönen, den som lämnar den har inte trott.” Detta har imam Aḥmad och de som sammanställt sunan återgivit med en autentisk berättarkedja. Det beror också på att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: “Det som står mellan en man och otro samt mångguderi är utelämnandet av bönen.” 1 2 Detta har Muslim återgivit i sin Ṣaḥīḥ. Det finns även andra bevis från Skriften och profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah som bekräftar det som vi har nämnt.
Vi ber Allāh att han ställer muslimernas situation till rätta och att han hjälper dem med att upprätthålla bönen. Vi ber Honom att hjälpa dem att undvika de ting som leder till dess övergivande. Sannerligen är Han den Generöse och den Ädle.