Hur alla former av tawḥīd innefattas i trosbekännelsen
Muḥammad bin Sālih al-´Uthaymīn
Fahd bin Nasir bin Ibrahim as-Sulaiman(1424), Fatawa Arkanul-Islam. Volym 1. Libanon: Makbtaba Dar us-Salam. 78 s. ISBN 9960-892-66-2 Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8
Fråga: På vilket sätt täcker vittnesmålet Lā ilāha illAllāh alla former av tawḥīd?
Svar: Det innefattar alla former av tawḥīd, antingen underförstått eller som ett öppet krav. När någon säger: ”Jag vittnar om att ingen är värdig att dyrkas utom Allāh” slår det ju en direkt att det som avses är att man bekräftar Allāhs ensamrätt att dyrkas. Tawḥīd1 al-uluhiyyah2 kallas detta för och här underförstås [även] tawḥīd1 ar-rububiyyah3. Detta beror på att den som enbart dyrkar Allāh inte skulle göra det om personen inte bekräftar Hans enhet i frågan om herrskap.
På samma sätt underförstås här tawḥīd1 as-asmā’ was-sifāt’4. Man dyrkar ju inte någon utom Den som man vet har rätten att dyrkas på grund av de namn och egenskaper som tillhör Honom [objektet som dyrkas]. Abraham sade till sin fader:
”Fader! Varför tillber du [stenar] som varken kan höra eller se och som är dig till ingen nytta?” [Koranen 19:42]
Bekräftar man Allāhs ensamrätt att dyrkas underförstås även tawḥīd1 ar-rububiyyah3 och tawḥīd1 as-asmā’ was-sifāt’4.