Offra till någon annan än Allāh är större s̲hirk

Fråga: Att söka Allāhs närhet genom att slakta får vid de rättfärdigas gravar är vanligt bland mitt folk. Jag motsade mig det, men de blev ännu orubbligare. Jag sade: ”Detta är s̲hirk.” De sade: ”Vi dyrkar Allāh på bästa sätt! Vad är fel med att besöka Allāhs awliyā’ och i vår åkallan säga: ‘Allāh, vi ber Dig vid Din fromme tjänares rätt. Bota oss, eller undsätt oss från den-och-den olyckan.’” Jag sade till dem: “Det finns inget rum för medlare i vår religion.” De sade: “Lämna oss i fred!”

Min fråga är: Vilket tror du att botemedlet är för dessa människor? Vad kan jag göra för dem? Hur kan jag bekämpa denna innovation?

Svar: Från bevisen i Koranen och profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah är det känt att det är s̲hirk att söka närhet genom att slakta för någon annan än Allāh som fromma människor, jinn, avgudar eller något annat skapat. Detta gjorde hedningarna före islam. Allāh den Upphöjde säger:

”Säg: ‘Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Gud, världarnas Herre. Han som inte har någon vid Sin sida; till detta har jag kallats och jag är den förste av dem som har underkastat sig Guds vilja.” [Koranen 6:162 – 163]

Allāh den Upphöjde klargör i denna vers att offer till någon annan än Honom är s̲hirk, precis som det är att förrätta bönen för någon annan Honom. Allāh den Upphöjde säger:

”Vi har sannerligen gett dig det goda i överflöd! Be därför till din Herre och förrätta [ditt] offer!” [Koranen 108:1 – 2]

I denna sura lär Allāh – upphöjd är Han – Sin Profet att [han ska] be och offra till Honom. Detta står i motsats till de som begått s̲hirk, som ber och slaktar för andra än Allāh. Allāh den Upphöjde säger:

“Er Herre har befallt, att ni inte ska dyrka någon annan än Honom.” [Koranen 17:23]

“Men inga andra påbud gavs dem än att dyrka Gud med ren och uppriktig tro.” [Koranen 98:5]

Det finns många verser som förmedlar denna mening.

Då offer är en dyrkan så måste den uppriktigt tillägnas Allāh. Imam Muslim återberättar i sin Ṣaḥīḥ att de troendes befälhavare, ´Alī, har berättat att Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Allāh förbannar den som offrar till andra än Honom.” ¹

När det gäller dem som säger: ”Jag besvärjer Allāh vid Hans älskade troendes rätt, vid Hans älskade troendes heder, vid profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – rätt eller vid hans heder.” Sådana besvärjelser är inte s̲hirk, men enligt de lärde är det en innovation.

De anser också att detta är medel för, därför att en åkallan är en dyrkan och sättet det bör göras på är inte något som det går att ja olika åsikter om. Det finns inga bevis från profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – för att han har tillåtit besvärjelser vid någon människas rätt eller heder.

Därmed får muslimer inte uppfinna en typ av tawassul som Allāh den Upphöjde inte har tillåtit. Allāh den Upphöjde säger:

”Har de [satt upp] medhjälpare till [Gud], som utan Guds tillstånd har utfärdat föreskrifter för dem på religionens område?” [Koranen 42:21]

Och profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Den som tillför någon i denna vår fråga [islām] som inte är ifrån den, ska få det avvisat.” [al-Buk̲hārī 2697 och Muslim 1718]

Hans uttalande ”ska få det avvisat” innebär att Allāh inte accepterar det från den som förde in det.

Muslimer måste begränsa sig till det som Allāh har tillåtit och akta sig för folkets innovationer.

Tillåten tawassul är att åkalla Allāh genom Hans namn och egenskaper. Detta kan sättas i praktik genom att upprätthålla en tro på Hans enhet, rättfärdigt handlande, gåvor till välgörenhet samt genom att tro på Honom och Hans sändebud.

Det är Allāh som ger framgång.

Fotnoter

1. Muslim 1978 ↩