Läsa sura al-Fātiḥah och annan åminnelse av Allāh högt efter bönen

Fråga: Efter den obligatoriska bönen läser de i vissa länder sura al-Fātiḥah och annan åminnelse av Allāh. De läser även versen al-Kursi¹ gemensamt. Vilket är utlåtandet om detta?

Svar: Gemensam recitation med höjd röst av sura al-Fātiḥah, versen al-Kursi¹ och annan åminnelse av Allāh efter bönen är en innovation. Det som är välkänt från profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och hans följeslagare är att efter bönen så nämnde de Allāhs namn med hörbara röster. De nämnde dock Allāh den Upphöjde var för sig utan att göra det med de andra.

Att höja rösten i åminnelse efter den obligatoriska bönen är en sunnah som har bekräftats från Ibn ‘Abbās i Ṣaḥīḥ al-Buk̲hārī. Han säger: ”Under profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – tid brukade folket höja deras röster när de var klara med de obligatoriska bönerna.” ²

Recitation av sura al-Fātiḥah efter bönen, oavsett om det sker med höjd röst eller tyst, känner jag inte till någon ḥadīt̲h från profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser. Det har endast rapporterats i en ḥadīt̲h att man bör läsa versen al-Kursi¹, qul huwa allāhu ahad [sura al-Ik̲hlāṣ] och al-mu’awithatan [sura al-Falaq och sura an-Nas].

Fotnoter

1. Allāhs fotpall. ↩ ↩² ↩³

2. al-Buk̲hārī 841 och Muslim 583 ↩