Åkallan efter de obligatoriska bönerna i församlingen

Fråga: Får imamen och de andra åkalla gemensamt efter den obligatoriska bönen?

Svar: Dyrkan är till sin natur bestämd och det är inte tillåtet att säga att dyrkan är tillåten i fråga om dess ursprung, antal, form eller plats utom om det finns bevis.

Vi känner inte till någon sunnah från profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – varken genom ord, handling eller godkännande. All godhet kommer från att följa hans vägledning.

[…] Den som för in något som motsäger sig Sändebudets vägledning får det avvisat. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har ju sagt: ”Den som påbörjar något i denna vår fråga [religionen] som inte kommer från den, kommer att få det avvisat.” ¹

Imamen som åkallar efter taslīm, och de runt om honom som säger āmīn och höjer händerna, de måste lägga fram bevis för detta. Kan de inte det så är handlingen avvisad.

I ljuset av detta kan vi lära oss något om hans vägledning: ”När han gjorde taslīm, då brukade han be om Allāhs förlåtelse tre gånger och sedan säga: ”‘Allāhumma, Antas-Salamu wa minkas-salamu, tabarakta ya Thal-Jalali wal-Ikram.” ²

Det sades till al-Awza’i: ”Hur ber man om förlåtelse?” Han svarade: ‘Astagfirullāh, Astagfirullāh.”

Detta är ḥadīt̲h från Muslim, at-Tirmithi och an-Nasā’ī utom att an-Nasā’ī sade: “Efter att ha avslutat bönen brukade Allāhs sändebud…” ³ Sedan berättade han denna ḥadīt̲h. I ḥadīt̲h från Abū Dāwūd sägs det att när Allāhs sändebud hade avslutat bönen brukade han säga ”astagfirullāh” tre gånger och sedan säga: ”Allāhumma, Antas-Salam.” ⁴

I ḥadīt̲h från Abū Dāwūd och an-Nasā’ī berättar ‘A’ishah att Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – när han hade gjort taslīm brukade säga: ”Allāhumma, Antas-Salamu wa minkas-salamu, tabarakta ya Thal-Jalali wal-Ikram.” ⁵

I en återberättelse från Muslim berättar Warrad [al-Mughirah bin Shu’bahs frigivna slav]: al-Mughirah bin Shu’bah läste ett brev från Mu’awiyah för mig: “I slutet av varje obligatorisk bön brukade profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – säga: ’Lā ilāha illAllāhu wahdahu la sharīka lahu, lahul-mulku wa lahul-hamdu wa Huwa ‘ala kulli shay’in Qadir. Allāhumma, la māni’a lima a’ataita, wa la mu’tiya lima mana’ta, wa la yanfa’u thal-jaddi minkal-jadd.’” ⁶

Muslim återberättar också från ´Abdullāh bin az-Zubair att han i slutet av varje bön efter taslīm brukade säga: ”Lā ilāha illAllāhu wahdahu la sharīka lahu, lahul-mulku wa lahul-hamdu, wa Huwa ‘ala kulli shay’in Qadir. La hawla wa la quwatta illa billah. Lā ilāha illAllāhu. Wa la na’budu illa iyyahu. Lahun-ni’matu wa lahul-fadhlu wa lahuth-thana’ul-ḥasan. La illaha illallāhu mukhlisīn lahud-dīnu, wa law karihal-Kafirūn.” ⁷ Och han sade: ”Allāhs sändebud brukade göra tahlīl  tillsammans med det vid slutet av varje bön.”

I en ḥadīt̲h från Abū Hurairah i Ṣaḥīḥ Muslim återges att Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Den som säger: ’Subḥān Allāh’ vid slutet av varje bön 33 gånger och ’al-Ḥamdu Lillāh’ 33 gånger och ’Allāhu akbar’ 33 gånger – vilket blir 99 gånger – och sedan till sist säger: ’Lā ilāha illAllāhu wahhdahu la sharīka lahu, Lahul-mulku wa lahul-hamdu wa Huwa ‘ala kulli shay’in Qadīr’ – kommer att få sina synder förlåtna, även om de är som [våg]skummet på havet.” ⁸

Den som vill ha mer information om åkallan bör läsa böcker som Jami’ul-Usul, Majma’uz-Zawa´īd, al-Matālib al-´Alīyah bi Zawai’d al-Masanid Ath-Thamaniyah, med flera.

Må frid och välsignelser vara över vår profet Muḥammad, hans familj och följeslagare.

Fotnoter

1. Muslim 1718 ↩

2. Muslim 591 ↩

3. an-Nasā’ī 1338 ↩

4. Abū Dāwūd 1513 ↩

5. Abū Dāwūd 1512 och an-Nasā’ī 1339 ↩

6. al-Buk̲hārī 844 och Muslim 593 ↩

7. Muslim 594 ↩

8. Muslim 597 ↩