Sändebudets och följeslagarnas gravar i hans moské

Fråga: Det är välkänt att det inte är tillåtet att begrava i moskéer samt att det är förbjudet att be i en moské som innehåller en grav. Vilket var då syftet med att innefatta Sändebudets och hans två följeslagares gravar i hans moské?

Svar: Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Allāhs förbannelse vilar över judarna och de kristna som gjorde om deras profeters gravar till platser för bön.” [al-Buk̲hārī 1330, Muslim 529, an-Nasā’ī 704, Aḥmad 5:204 och al-Muwatta 85]

‘Ā’ishāh – må Allāh vara nöjd med henne – har nämnt att både Umm Habihah och Umm Salamah berättade för profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – om en kyrka med avbilder som de hade sett i Etiopien. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade:

”De byggde en plats för bön över graven så fort en from person gick bort och där placerade de personens avbilder. Inför Allāh är de ondast i skapelsen.” [al-Buk̲hārī 427, 434, 1341; Muslim 328; an-Nasā’ī 705 och Aḥmad 6:51]

Jundub bin Abdullāh al-Bajali har sagt:

”Allāh har tagit mig som en älskad, såsom Han tog Abraham som en älskad. Skulle jag ha tagit en vän i mitt samfund hade jag tagit Abū Bakr som en vän. Var varse! Dem som levde före er brukade göra om deras profeters och rättfärdigas gravar till moskéer. Var varse! Gör aldrig om gravar till moskéer, jag förbjuder er att göra så.” [Muslim 532]

Muslim har återgivit att Jabir har rapporterat att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – förbjöd resning av gravar, att man sitter på dem eller bygger kammare över dem. ¹ Dessa autentiska traditioner understryker förbudet mot att använda gravar som moskéer. De som gör så är förbannade.

Dessa aḥādīt̲h påvisar även att det är förbjudet att bygga statyer eller kupoler över gravar […] Att göra så anses vara ett medel för s̲hirk samt ett sätt att dyrka den i graven i stället för Allāh.

Detta har inträffat både förr och nu. Oberoende av var muslimer befinner sig måste de vara medvetna om att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har förbjudit att gravar konstrueras, att man bygger kupoler över dem, att man murar dem eller lyser upp dem samt andra saker som han har förbjudit.

De ska inte låta sig luras av vad den stora massan gör, den troende måste alltid söka sanningen och hålla sig till den var han än finner den. Sanningen kan kännas igen genom bevis från Skriften och profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah, inte genom människors handlande eller åsikter.

Varken Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – eller hans båda följeslagare begravdes inuti moskén [utan i stället] begravdes de i ‘Ā’ishāh – må Allāh vara nöjd med henne – kammare. Men när moskén byggdes ut under al-Walīd bin Abdul-Māliks tid innefattades kammaren i moskén. Detta ska inte jämföras med att innefatta en grav i moskén därför att varken profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – eller hans båda följeslagare flyttades in i moskén. Det var endast kammaren i vilken de begravts som innefattades i moskén på grund av expansionen.

Därmed bör inte detta användas som bevis eller argument för att tillåta byggen över gravar eller att moskéer byggs och människor begravs i dem. Detta har förbjudits enligt de aḥādīt̲h som har nämnts ovan. Vad al-Walīd gjorde är inte ett argument som kan användas mot Allāhs sändebuds sunnah.

Det är Allāh som ger framgång.

Fotnoter

1. Muslim 970 ↩