# Ruqyah och tawakkul

> tawakkul är att ha en uppriktig tilltro till att Allāh den Allsmäktige hjälper en och skyddar en mot det som är farligt, samtidigt som man vidtar de…

- Författare: Muḥammad bin Sālih al-´Uthaymīn
- Källa: Fahd bin Nasir bin Ibrahim as-Sulaiman(1424), Fatawa Arkanul-Islam. Volym 1. Libanon: Makbtaba Dar us-Salam. 99 s. ISBN 9960-892-66-2
- Kategori: Troslära › Övrigt
- Originalsida: https://al-ibadah.com/troslara/blandade-utlatanden/ruqyah-och-om-det-nollstaller-tawakkul/
- Licens: CC BY 4.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)

**Fråga:** Gör *ruqyah* ens *tawakkul* ogiltig?

**Svar:** *tawakkul* är att ha en uppriktig tilltro till att Allāh den Allsmäktige hjälper en och skyddar en mot det som är farligt, samtidigt som man vidtar de nödvändiga åtgärder som Allāh har befallt. *tawakkul* innebär inte att man sätter sin tilltro till Allāh utan att göra det som är nödvändigt. Om någon sätter sin tilltro till Allāh utan att göra det som är nödvändigt är det ju att förtala Allāh den Välsignades, den Upphöjdes och Hans visdom. Allāh har sammanlänkat orsak och verkan. Här uppstår en fråga: Vem är den främste i att sätta sin tilltro till Allāh?

Det är sändebudet – och är det inte så att han gjorde det som var nödvändigt för att skydda mot fara? När han gick ut i strid bar han en rustning för att skydda sig själv mot pilar och under striden vid Uhud bar han två rustningar för att vara förberedd för eventualiteter. Att vidta nödvändiga åtgärder upphäver inte ens *tawakkul* om man tror att dessa medel enbart är medel och ingenting annat, och att de inte har någon inverkan utan Allāh den Upphöjdes tillåtelse.

Därför är en *ruqyah* något som man gör över sig själv och över ens bröder som är sjuka och den upphäver inte ens *tawakkul*. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – brukade recitera *mu’awwidhāt* som *ruqyah* över sig själv och han brukade använda *ruqyah* för att behandla följeslagarna när de blev sjuka.

Och Allāh vet bäst.