Ovilja inför att studera det förutbestämda på grund av rädsla för att begå misstag
Muḥammad bin Sālih al-´Uthaymīn
Fahd bin Nasir bin Ibrahim as-Sulaiman(1424), Fatawa Arkanul-Islam. Volym 1. Libanon: Makbtaba Dar us-Salam. 180 s. ISBN 9960-892-66-2
Fråga: Vilket råd har ni att ge till den som inte gillar att studeras ´aqīdah, speciellt frågor om det förutbestämda, på grund av rädsla för att begå misstag?
Svar: Denna fråga är för honom som alla andra viktiga frågor som rör hans religion och världsliga liv. Han måste möta svårigheterna i detta och söka hjälp från Allāh den Välsignades, den Upphöjdes för att lära sig så att denna fråga blir klar för honom. Det är inte rätt att han har några tvivel i dessa viktiga frågor.
Gällande frågor som inte bryter mot hans religion om han dröjer med dem, och han fruktar att de kommer att leda honom vilse, då finns det ingen invändan mot att han väntar med dem så länge det finns andra viktigare frågor. Det förutbestämda är viktigt och något som Allāhs tjänare måste vara helt bekanta med tills de blir övertygade. Saken är den att det inte finns någon svårighet i detta, och all lovprisan tillhör Allāh.
Det som gör studier av ´aqīdah svårt för många är att de tyvärr ger frågan “hur” företräde över frågan “varför”. Någons tillfrågas om personens handlingar genom två frågeord: “varför” och “hur” – varför gjorde du detta? Detta är ik̲hlāṣ. Hur gjorde du detta? Detta gäller i frågor om att följa Budbärare. De flesta är i dagsläget upptagna med att finna svaret på frågan “hur”. Men de tänker inte på att ta reda på svaret på frågan “varför”.
Därför finner du att de inte bemödar sig speciellt mycket i frågor som rör ik̲hlāṣ, men i frågor om att följa [Profeten] är de extremt beslutsamma om minsta detalj. Människor är i dessa dagar till stor del upptagna med detta, samtidigt som de inte bryr sig om viktigare frågor som ´aqīdah, ik̲hlāṣ och tawḥīd. Därför finner man att de ställer frågor om mycket små detaljer som rör denna värld. […]
Somliga kan, utan att inse det, även vara slavar under livet i denna värld och de kan även göra sig skyldiga till att sätta medhjälpare vid Allāhs sida – utan att de förstår det. Detta beror på att de tyvärr inte lägger någon vikt vid frågor om ´aqīdah och tawḥīd. Detta gäller inte enkom folk i allmänhet utan det kan även gälla de som studerar islam. Detta är något allvarligt.
Att på samma sätt enbart koncentrera sig på ´aqīdah och inte på handlingarna som Laggivaren [Allāh] har gjort till ett skydd och en vägg är fel. Vi hör på radio och vi läser i tidningar att religionen ”är en korrekt ´aqīdah” och liknande uttal. I sanning, det finns en fruktan för att de som vill förklara vissa förbjudna saker som tillåtna kan träda in genom denna dörr med beviset att ”‘aqīdah är rätt”.
Men båda dessa ämnen måste ges likvärdig uppmärksamhet för att uppnå de rätta svaren på frågorna ”varför” och ”hur”.
Kortfattat är svaret att det är en skyldighet att studera tawḥīd och ´aqīdah för att ha kunskap om Allāh och hur man dyrkar Honom den Allsmäktige […] Detta gör man för att man inte ska gå vilse eller leda andra vilse.
Kunskap om tawḥīd är den ädlaste formen av lärande och det beror på detta ämnes stora vikt. Därför har de lärde kallat den för al-fiqh al-akbar1 [Den största kunskapen]. Likaså har profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sagt: “När Allāh vill skänka en person godhet välsignar Han honom med förståelse av religionen.” 2
Det första och det viktigaste som innefattas i detta är tawḥīd och ´aqīdah men det är även en skyldighet att sträva efter att förvissa sig om hur man ska kunna skaffa sig denna kunskap och från vilka källor som man kan få den. När man har källorna tar man den kunskap som är tydlig och fri från oklarhet.
Fortsätt sedan och ta en titt på de innovationer och oklara frågor som har dykt upp. Detta för att få dem förklarade genom den kunskap som tidigare har inhämtats från den ´aqīdah som är ren. Källorna måste vara Allāhs skrift och Hans sändebuds sunnah. Efter dessa källor tar man följeslagarnas uttalanden, imamerna från tabi’un som efterföljde dem och åsikterna från de lärda vars kunskap och pålitlighet är bekräftad. Detta gäller speciellt s̲hayk̲h ul-islām ibn Taymiyyah och hans elev Ibn al-Qayyim. Må de få ta emot rikliga välsignelser.