Fastebrytande när ursäkt upphör
Muḥammad bin Sālih al-´Uthaymīn
Fahd bin Nasir bin Ibrahim as-Sulaiman(1424), Fatawa Arkanul-Islam. Volym 1. Libanon: Makbtaba Dar us-Salam. 634 s. ISBN 9960-892-66-2
Fråga: Om någon bryter fastan på grund av någon ursäkt och ursäkten sedan inte längre gäller, bör personen då fasta under återstoden av dagen?
Svar: Personen är inte skyldig att fasta. Anledningen är att det, enligt bevis i den islamiska lagen, är tillåtet för en fastande att bryta fastan under denna dag. Den islamiska lagen tillåter också den som är tvingad att, exempelvis, använda en medicin att ta den. Men om den fastande tar medicinen, då bryter personen fastan. Därför gäller inte förbudet personen under dagen då det har blivit tillåtet för personen att bryta fastan. Men personen måste gottgöra sig för den och att vi skulle kräva att personen fastar utan någon nytta, det är laga felaktig. Så länge personen inte har någon nytta av att fasta är det inte personens skyldighet.
Ett exempel på detta skulle kunna vara en man som ser någon drunkna i vattnet och då säger: Om jag drack skulle jag kunna rädda honom men om jag inte dricker kan jag inte rädda honom. Han dricker då och räddar honom, och han äter och dricker under återstoden av dagen. Mannen är inte förbjuden att äta och att dricka under denna dag då det enligt den islamiska lagen har blivit tillåtet för personen att inte fasta. Därför krävs det inte att han fastar.
Om det fanns en sjukling skulle vi därför säga till personen: Ät inte utom om du är hungrig och drick inte utom om du är törstig; med betydelsen: Ät eller drick inte utom om det är nödvändigt. Vi skulle inte säga detta till personen då en sjukling får bryta fastan. Så den som bryter fastan under ramaḍān, enligt något laga bevis, är inte skyldig att fasta, och vice versa.
Den som utan ursäkt bryter fastan måste fasta då det inte är tillåtet för personen att bryta fastan. Personen har under den dagen överträtt förbudet utan någon tillåtelse från den islamiska lagen. Vi måste då förmå personen att fasta återstoden av dagen och att ta igen den [vid senare tillfälle].
Och Allāh vet bäst.