Sitta och vila [jalsatul-istirāh] efter bönecykel ett och tre
al-Ladjnah ad-Dā’imah (Den Permanenta Fatwa-kommittén)
Muḥammad bin ´Abdul-´Azīz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 2. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 166 s. ISBN saknas
Fråga: Är det obligatoriskt eller är det en betonad sunnah att sitta [innan man reser sig] efter den första och tredje bönecykeln?
Svar: De lärde är eniga om att ”sittpausen” när man har rest huvudet från det andra nedfallandet i den första och tredje bönecykeln, innan man reser sig upp för att fortsätta, inte är en obligatorisk del i bönen eller ens en betonad sunnah.
De är oeniga om det enbart är en sunnah, en del av bönen överhuvudtaget eller om endast den som behöver göra det ska göra det [på grund av svaghet, ålderdom, sjukdom eller övervikt].
ash-Shafi’i och ett antal lärde inom ḥadīt̲h har sagt att det är sunnah. Det är en av de båda ḥadīt̲herna1 från imam Aḥmad, grundat på vad al-Buk̲hārī och de som har sammanställt Sunan har återberättat från Mālik bin al-Huwairith, att han såg profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – be och när han bad witr-bönen, då reste han sig inte förrän han hade funnit ro i den sittande positionen. 2
Majoriteten av de lärde, inklusive Abū Hanifah och Mālik, är dock inte av denna åsikt. Detta är även fallet i andra rapporter från Aḥmad. Inga andra aḥādīt̲h nämner ju denna ”sittpaus”. Möjligen är det så att det som nämns i ḥadīt̲h från Mālik bin al-Huwairith är denna ”sittpaus” något från slutet av profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – liv då hans kropp blivit tung eller av någon annan orsak.
En tredje grupp får ihop dessa aḥādīt̲h genom att säga att man gör denna ”sittpaus” om det finns ett behov och att det är tillåtet under dessa omständigheter men inte under andra.
Det uppenbara är att det överlag är rebefallt. Att det inte nämns i andra aḥādīt̲h bevisar inte att det inte är rebefallt. Det enda som visas är att det inte är obligatoriskt.
Den rebefallde åsikten stärks på två sätt: Det första är den grundläggande principen om profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – handlingar, att han utförde dem för att föreskriva dem så att andra skulle kunna följa honom. Det andra sättet är att denna ”sittpaus” bekräftas i ḥadīt̲h från Abū Humaid as-Sa´īdi som Aḥmad och Abū Dāwūd har återberättat med en god rapportörskedja. Här beskriver han profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – bön för tio följeslagare – må Allāh vara nöjd med dem – och de bekräftade vad han sade.