Tas̲hahhud i den andra bönecykeln – enbart eller med tillägg

Fråga: Bör man nöja sig med att enbart läsa tas̲hahhud i den första tas̲hahhud eller bör han även ”sända välsignelserna”?

Svar: Den första tas̲hahhud i bönerna med tre eller fyra bönecykler bör begränsas till följande ord:

”at-Tahiyyatu lillahi was-salawatu wat-tayyibatu, as-salamu ‘alayka ayyuhan-nabiyyu wa rahmatullahi wa barakatuhu; as-salamu ‘alayna wa ‘ala ‘ibadillahis-Sālihīn. Ashhadu alLā ilāha illAllāhu wa ashhadu anna Muḥammadan ‘abduhu wa rasūluh.” [al-Buk̲hārī 831]

Detta är det bästa men det finns ingen invändan mot att lägga till:

”Allāhumma salli ‘ala Muḥammadin wa ‘ala āli Muḥammadin kama sallayta ‘ala Ibrahīm wa ‘ala āli Ibrahīma innaka hamīdun majīd; allāhumma barik ‘ala Muḥammadin wa ‘ala āli Muḥammadin kama barakta ‘ala Ibrahīm wa ‘ala āli Ibrahīma innaka hamīden majīd.”

Det finns lärde som säger att det är rebefallt att göra detta tillägg men jag anser att den mest korrekta åsikten är att begränsa sig själv till den första. Om man lägger till något finns det ingen invändan mot det, speciellt inte om imamen har en längre tas̲hahhud. I detta fall bör man lägga till de böner som vi har visat.