Reciterar en vers där man ska nedfalla
Muḥammad bin Sālih al-´Uthaymīn
Muḥammad bin ´Abdul-´Azīz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 2. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 280 s. ISBN saknas
Fråga: Behöver jag nedfalla om jag reciterar en vers i vilken det finns ett nedfallande1?
Svar: Sajdatut-tilāwah2 är en bekräftad sunnah som inte bör överges. Kommer man till en vers i vilken det finns ett nedfallande, då bör man nedfalla. Detta gäller oavsett om man reciterar från Skriften, hjärtat eller i en bön. Detta är dock inte obligatoriskt och man syndar inte om man inte gör det.
Anledningen är att de troendes ledare, ´Umar bin al-Khattab, reciterade en vers med nedfallan i sura an-Nahl från talastolen. Han steg då ned och nedföll. Nästa fredag reciterade han samma vers och då nedföll han inte. Efter detta sade han: ”Allāh har inte gjort nedfallandet till en skyldighet för oss, utom om vi vill.” Detta inträffade då följeslagarna var närvarande.
Det har även rapporterats att Zaid bin Thabit reciterat en vers med nedfallan i sura an-Najm för profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och han nedföll inte. Hade det varit obligatoriskt hade han beordrats att göra det.
Därför är det en föredragen sunnah som är bäst att inte bortse från, även om det sker när det är förbjudet att be, som efter gryningsbönen eller eftermiddagsbönen exempelvis. Här finns ju en anledning till detta nedfallande. Detsamma gäller alla böner som det finns en anledning till [som sujūd at-tilāwah, hälsningsbönen till moskén3 och liknande]. De ska göras även om det sker när det vanligtvis är förbjudet.