# Bön på vägar

> Ja, mitten på vägen där människor går inräknas bland de sju platser som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har berättat att det är…

- Författare: al-Ladjnah ad-Dā’imah (Den Permanenta Fatwa-kommittén)
- Källa: Muḥammad bin ´Abdul-´Azīz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 3. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 33 s. ISBN saknas
- Kategori: Bön › Moskén
- Originalsida: https://al-ibadah.com/bon/mosken/bon-pa-vagar/
- Licens: CC BY 4.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)

**Fråga:** Inräknas vägar bland de platser där det är förbjudet att be och vilka bevis finns för detta? Hur får vi det i samklang med profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – uttalande:

> ”Jorden har gjorts till en moské [plats för bön] och som ett medel för rening.”

**Svar:** Ja, mitten på vägen där människor går inräknas bland de sju platser som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har berättat att det är förbjudet att be på. *Ibn Mājah* har i sin *Sunan* återgivit från Ibn ´Umar att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

> ”Det är inte tillåtet att be på sju platser: Ovanpå Allāhs Hus [Ka’bah], gravplatser, gödselstackar [soptippar], slakthus, toaletter, viloplatser för kameler och på vägens mitt.” [*at-Tirmid̲hī* 346 och *Ibn Mājah* 747]

Även om rapportörskedjan är svag finns det andra *aḥādīt̲h* som har rapporterats som förklarar de platser som det är förbjudet att be på. Dessa *aḥādīt̲h* förenas med denna *ḥadīt̲h* från Jabir bin ´Abdullāh som har sagt att Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

> ”Jorden har gjorts till en moské [plats för bön] och som ett medel för rening för mig. Så den som det blir dags att be för, låt personen be oberoende av var personen befinner sig.”

Detta har imam *Aḥmad*, al-Buk̲hārī och *Muslim* återgivit. Den sammanslagna förståelsen mellan *ḥadīt̲h* från Jabir och den *ḥadīt̲h* som tillåter bön på vilken plats som helst är att den sistnämnda är allmän och att den förstnämda, som förbjuder bön på vissa ställen, är särskild. Således specificerar dessa *aḥādīt̲h* den allmänna innebörden av de *aḥādīt̲h* som tillåter bön på alla platser. Detta är ett användande som kommer från välkända principer när vi befattar oss med *aḥādīt̲h* som verkar motsägelsefulla.

Men om det finns ett behov eller en nödvändighet som påtvingar att man behöver be vid en förbjuden plats, då är det tillåtet att göra så.