al-Ibadah

Tystnad under predikan – en skyldighet

Ibn ´Abdur-Rahman al-Jibrin

Muḥammad bin ´Abdul-´Azīz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 2. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 464 s. ISBN saknas

Fråga: Vilket är utlåtandet om den som talar medan imamen håller predikan under fredagen när det som sägs inte är frivilligt, utan det beror på att en vän hälsar på honom med fridshälsningen eller något barn jämte honom pratar och han säger till det att vara tyst?

Svar: Det är obligatoriskt att vara tyst under fredagspredikan för att man ska lyssna på och närvara vid den. Det är förbjudet att tala då, även om man gör det för att beordra det goda. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Om du sade: ‘Var tyst’ till din vän under fredagen när imamen höll predikan, då har du gjort din bön ogiltig.” 1

Det är också förbjudet att platta till marken eller mattan. I en ḥadīt̲h rapporteras: ”Den [som så mycket som] rörde en sten har gjort sin [bön] ogiltig.” 2

Imamen är undantagen detta. Han får tilltala de närvarande och de får tilltala honom om det behövs. Utöver detta är det förbjudet. Om någon hälsar på dig med fridshälsningen, svara då endast med ett tecken. Barn ska tystas på samma sätt, utan att tala.

Talar någon och personen är ovetande [om att man inte får tala], då är personen ursäktad. Insisterar personen även om personen känner till straffet för att göra det, då har personen gjort sig skyldig till ett fel. Bönen behöver dock inte upprepas.

Och Allāh vet bäst.

Fotnoter

  1. al-Buk̲hārī 934 och Muslim 851

  2. Muslim 851