Bönen i församlingen och dess stora vikt
Muḥammad bin Sālih al-´Uthaymīn
Fahd bin Nasir bin Ibrahim as-Sulaiman(1424), Fatawa Arkanul-Islam. Volym 2. Libanon: Makbtaba Dar us-Salam. 525 s. ISBN 9960-892-66-2 Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8
Fråga: Vilket är utlåtandet om bönen i församlingen?
Svar: De lärde är eniga om att detta är en av de största handlingarna av lydnad, en av de mest bekräftade och en av de bästa. Allāh den Upphöjde har nämnt den i Koranen och befaller den även under tidpunkter med rädsla. Han den Upphöjde säger:
”När du befinner dig hos de troende och leder dem i bön, låt då en grupp stå upp tillsammans med dig och låt dem behålla sina vapen. När de har avslutat bönen, låt dem ge er betäckning och låt en annan grupp, som ännu inte har förrättat sin bön, stiga fram och be med dig. Men de bör vara på sin vakt och ha vapnen i beredskap, eftersom förnekarna av tron skulle önska att ni lade ifrån er era vapen och er utrustning för att då rikta ett [förödande] slag mot er. Men ni gör inte fel, om ni lägger av vapnen därför att ni är rädda att de ska skadas genom regn, eller på grund av sjukdom. Men var på er vakt. För dem som förnekar sanningen har Gud i beredskap ett förnedrande straff.” [Koranen 4:102]
I Allāhs sändebuds – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah, bland det stora antal aḥādīt̲h som bevisar att det är en skyldighet att be med församlingen, finns följande uttalande:
”Jag avsåg att beordra någon att uttala iqāmah för bönen och sedan beordra någon att leda folket i bön. Därefter avsåg jag att beordra några män med buntar med eldträd gå till dem som inte var närvarande vid bönen [med församlingen] och bränna ned deras hus över dem.” [al-Buk̲hārī 644]
Han har även sagt:
”Den som hörde kallet [till bön] och inte besvarade det, det finns det ingen bön för personen om personen inte har en ursäkt.” [Ibn Mājah 793]
Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade även till en blind man som sökte tillstånd för att be i sitt hem: ”Hör du kallet [till bön]?” Han svarade: ”Ja.” Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade då: ”Besvara det då.” 1 Ibn Mas’ud har sagt:
”Ni har sett oss [följeslagarna] med Allāhs sändebud. Ingen undviker den [bönen i församlingen] utom en hycklare, vars hyckleri är välkänt, eller en invalid. En man skulle föras fram stödd av två män för att få personen att stå i raden.” [Muslim 654]
Den korrekta åsikten fordrar att det är en skyldighet. Detta beror på att det muslimska samfundet är ett samfund och enhet kommer inte att uppnås utan att de samlas för att utföra en dyrkan och den största, bästa och mest bekräftade handlingen är bönen. Därför måste det muslimska samfundet samlas för denna bön.
De lärde skiljs åt efter att ha enats om att den är den mest bekräftade formen av dyrkan och den största handlingen av lydnad. De har olika åsikter om det är ett villkor för bönens giltighet eller om bönen är giltig utan den, även om det är en synd. Och det finns även andra meningsskiljaktigheter.
Den korrekta åsikten är att den är en skyldighet men inte ett villkor för att den ska vara giltig. Men den som överger den är en syndare om det inte finns någon laga ursäkt för personen.
Bevisen för att den inte är ett villkor för att bönen ska vara giltig är att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – förklarade att bön i församlingen är bättre än bön ensam 2. Att bön i församling är bättre än bön ensam är ett bevis för att det finns förtjänst [även] i bön ensam. Så skulle det inte vara utom om den bönen var giltig.
I vilket fall som helst måste varje förståndig vuxen muslimsk man närvara vid bönen i församlingen, oavsett om personen är på resa eller hemma.