Välgörenhet och åkallan för en avlidens räkning

Fråga: Vilken sorts belöning får en avliden om det ges till välgörenhet för hans räkning? Läggs sådana donationer till hans goda handlingar?

Det är tillåtet att ge till välgörenhet för den avlidnes räkning. Det spelar ingen roll om välgörenheten är i form av pengar, vänlighet eller åkallan. Abū Hurairah har berättat att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

“När Adams söner dör, dör också hans handlingar utom tre: bestående välgörenhet¹, nyttig kunskap och ett rättfärdigt barn som ber för honom.” [Muslim 1631, Abū Dāwūd 2880 och at-Tirmid̲hī 1376]

Den allmänna betydelsen av denna ḥadīt̲h är att belöningen för välgörenheten når den avlidne. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – angav inte om sådan välgörenhet uppgivits i den avlidnes testamente eller inte. Därför gäller denna ḥadīt̲h i båda fall.

I denna ḥadīt̲h är ordet “son” inte särskilt. Det finns många autentiska aḥādīt̲h som visar att det är tillåtet att åkalla till fördel för någon som har gått bort, precis som begravningsböner och åkallan för dem är tillåtna då deras gravar besöks. Därför är det ingen skillnad om gåvan till välgörenhet för den avlidnes räkning ges av en nära eller avlägsen släkting.

Fotnoter

1. Ṣadaqah jariyah. ↩